Utvecklingsstörning och rättssäkerhet, rättstrygghet. Bakgrund


Flera undersökningar runt om i världen har visat på att det inte är ovanligt att personer med utvecklingsstörning utsätts övergrepp. Tyvärr är det sällan övergreppen leder till rättsliga påföljder.
Det är ofta svårt och tidskrävande att förhöra personer med utvecklingsstörning och/eller autismspektrumstörning. Rättsväsendet kräver att brottsoffret själv ska berätta vad som hänt, redogöra för ett händelseförlopp vilket kan vara svårt när man har en utvecklingsstörning och/eller andra funktionshinder med kommunikationshandikapp. Brister i tal- och språkutveckling kan innebära att man inte förstår innebörden i frågor som ställs i samband med förhör. Personen kanske svarar på något annat än vad som det frågas om, vilket kan leda till att han/hon upplevs som förvirrad, ej tillräknelig etc. Bristande tids- och rumsuppfattning gör det svårt för många med utvecklingsstörning och/eller autismspektrumstörning att återge ett helt händelseförlopp med de krav som ställs vid t ex en brottsutredning. Detta kan resultera i att de ej blir trodda. Individerna kan ha svårt att formulera sina problem och söka hjälp vilket kan medföra långvariga psykiska störningar.

Vuxna personer med utvecklingsstörning är alla myndiga, trots att deras begåvningsnivå och utvecklingsålder är avsevärt lägre än deras biologiska ålder.
Utvecklingsstörning innebär att olika förmågor är försenade i sin utveckling, vilket resulterat i att personen har fått en varaktig och avsevärd nedsättning av sina begåvningsfunktioner och därmed begränsning vad gäller förmågan till abstrakt tänkande.

En kort sammanfattning vad gäller grader av utvecklingsstörning (enl. WHO) och utvecklingsåldrar (jämfört med motsvarande ålder hos normalbegåvade barn) kan beskrivas enligt följande:
Vuxna personer med lindrig utvecklingsstörning har intelligenskvot (IQ) ca 50 - 70, deras utvecklingsålder är mellan ca 7 och 11,12 år.
Vuxna personer med måttlig utvecklingsstörning har intelligenskvot (IQ) ca 35 - 49, deras utvecklingsålder är mellan ca 4 och 7 år.
Vuxna personer med svår utvecklingsstörning har intelligenskvot (IQ) ca 20 - 34, deras utvecklingsålder är mellan ca 2 och 4 år
Vuxna personer med djup utvecklingsstörning har intelligenskvot (IQ) under 20, deras utvecklingsålder är mellan 0 och 1½, 2 år.

Handläggning av övergrepp mot vuxna personer med utvecklingsstörning och/eller autismspektrumstörning samt förhör med dem bör genomföras med hänsyn till deras utvecklingsålder, svårigheter och begränsningar för att rättssäkerheten ska gälla även dem.
Personer med utvecklingsstörning och/eller autismspektrumstörning saknar ofta den makt och auktoritet som andra har. Många gånger har man ett stort beroende av andra människor för att kunna klara sig i livet. När man har en utvecklingsstörning är det ofta svårt att förstå och föreställa sig det man inte har sett eller upplevt.
Sexuella övergrepp mot människor med funktionshinder begås nästan alltid av en människa som offret känner. Mycket ofta är förövaren en person som offret är beroende av eller får hjälp från (ex professionella, anhöriga, bekanta). Det kan vara svårt att berätta om ett övergrepp när förövaren är en person som man är beroende av. Offret kan frukta förövaren, kanske försvinner den hjälp man behöver om man berättar.

Skräck, skam, skuldkänslor kan leda till att personer med utvecklingsstörning inte vågar berätta om olika övergrepp, man kanske inte heller har ord för vad som hänt. Det kan finnas hot om att hemska saker ska hända med en eller med sina nära om man berättar vad som hänt. Personen har kanske fått höra att han/hon är så dum i huvudet och att ingen kommer att tro på dem om de berättar. Kanske är det så att man inte tror att det är någon som bryr sig om vad som hänt med en.
Även personer med utvecklingsstörning kan begå sexuella övergrepp (fr.a. mot andra personer med utvecklingsstörning).
Många människor med utvecklingsstörning och/eller autismspektrumstörning har svårt att säga nej till oönskad sexuell aktivitet p.g.a. kommunikationssvårigheter. Det kan vara svårt att berätta om övergrepp, begränsade möjligheter att kommunicera kan även medföra svårigheter att ropa på hjälp vid övergreppstillfället. Andra riskfaktorer som kan hänga samman med funktionshindret kan vara begränsade möjligheter att fly från farofyllda situationer; kognitiva begränsningar som kan leda till svårigheter att tolka om situationer, relationer de befinner sig i är farliga; beroendet av andra för att få hjälp med personlig hygien; vana att respektera auktoriteter m m.

En reaktion på övergrepp kan vara att personen förlorar sina begåvningsresurser och ter sig mer funktionshindrad, utvecklingsstörd än vad han/hon är (utvecklar sekundära handikapp som försvar mot trauman).

Exempel på tecken, symtom som kan bero på sexuella övergrepp:

  • blåmärken, rodnader, sår, klösmärken och andra tecken på fysiskt våld
  • kläder som är sönderrivna eller försvunna
  • sexuellt överförda sjukdomar eller graviditet
  • rodnad och ömhet runt könsorganen
  • förändring av personlighet eller beteenden (psykosomatiska symtom som ont i magen, ökad oro, klängighet, isolering, personen säger och gör saker han/hon ej brukar göra)
  • lågt självförtroende, osäkerhet
  • depression (personen blir inåtvänd och olycklig)
  • tillbakadragenhet (personen missar kontakten med vänner eller slutar att gå ut)
  • sömnstörningar (kan ej somna, sover dåligt eller har mardrömmar)
  • ätstörningar (personen äter inte/enbart lite eller äter ovanligt mycket)
  • förlorar färdigheter eller får försämrad funktionsnivå (personen kan inte längre göra saker och ting som han/hon kunnat tidigare)
  • förlust av eller försämrad talförmåga (kommer ej ihåg ord, stamning)
  • självskadande beteende (slår, river, skär eller biter sig)
  • utagerande beteende (personen slår, sparkar, river eller biter andra)
  • opassande sexuellt beteende eller överdriven fokus på sex (personen blottar sig eller rör vid sig själv inför andra, personen gör överdrivna sexuella närmanden mot andra)
  • undviker vissa personer
  • undviker vissa platser
  • inlärningssvårigheter
  • motsätter sig fysisk kontakt
Det finns en del myter om personer med utvecklingsstörning och andra människor med funktionshinder.
Myter som att..
  • Människor med utvecklingsstörning utsätts inte för sexuella övergrepp då ingen vill begå övergrepp mot någon som är synligt sårbar p.g.a. sitt funktionshinder.
  • Människor med utvecklingsstörning är inte sexuella varelser, de kan inte förstå sin egen sexualitet eller ingå ett sexuellt förhållande.
  • Människor med utvecklingsstörning kan inte uppleva känslomässig och fysisk smärta som andra kan.
  • Om en person med utvecklingsstörning blivit utsatt för övergrepp så är det bäst att inte prata om det.
  • Människor med utvecklingsstörning blandar samman fantasi och verklighet och därför ska man vara mycket skeptisk om de berättar om sexuella övergrepp.
  • Pojkar och män utsätts ej för sexuella övergrepp.
Vid seminariet slogs det hål på alla dessa myter!

Tillbaka till index
E-mail: Webmaster   Poms   Poms-Bladet