Utvecklingsstörning och sexuella övergrepp


Att möta och förstå människor med utvecklingsstörning som utsatt andra eller själva blivit utsatta för sexuella övergrepp. Margareta Nordeman, leg. psykoterapeut och specialist i klinisk sexologi, Metaforgruppen, Stockholm

Margareta N är psykoterapeut och arbetar med sexologiska frågor, hon är även vårdlärare. Margareta N arbetar med kroppsorienterad psykoterapi för personer med utvecklingsstörning som varit utsatta eller utsatt andra för övergrepp.
En ny utgåva av Margareta N-s bok ”Utvecklingsstörning och sexualitet – sexuella behov och uttrycksformer” har kommit (Carlssons förlag, 1999).

Känsla och behov tillsammans med förstånd och erfarenhet leder till att man fattar beslut. Vid mycket trauma, stress så väger känslor och behov tyngre.
Ju svårare utvecklingsstörning en person har, desto mindre tillgång till förstånd och erfarenhet och desto större plats för känslor och behov. Känslan är inte funktionshindrad!

Det är viktigt att möta en person (t.ex. en person som blivit utsatt för sexuellt övergrepp) på ett känslomässigt plan, om hans/hennes känslomässiga tänkande dominerar. Då är han/hon ej mottaglig för rationella resonemang. Om man inte blir bemött på ett bra sätt vid trauma kan det upplevas som en stor kränkning.
Det är mycket viktigt att ta hänsyn till människors känslomässiga utvecklingsnivå för att kunna ge rätt bemötande. Vad är normalt vid olika utvecklingsnivåer?

Ett exempel som Margareta N gav var att ett vanligt sexuellt uttryck för en 4-6-årig pojke är att visa snoppen i alla möjliga situationer, t.ex. på badstranden. En vuxen person med utvecklingsstörning kan befinna sig på samma utvecklingsnivå, men då tolkas beteendet annorlunda av omgivningen.
En person som har en måttlig utvecklingsstörning och en kognitiv ålder motsvarande en 3-6-årings kan ha nått längre i sin känslomässiga utveckling, exempelvis till förpubertal nivå.
För mer kunskap kring detta hänvisar Margareta N till ett utvecklingsschema i sin bok.
Även om man i vanliga fall är professionell och kan vara neutral och medveten om sina egna värderingar, blir det svårt när det handlar om sexualitet, det blir plötsligt så privat. Ämnet sexualitet är ofta skambelagt och terapeuten måste vara mer aktiv, än vid andra terapier, att ta upp ämnet.
Det är viktigt att göra upp med sig själv och sina värderingar vad gäller sexualitet.
Margareta N fick via ett projekt i RFSU:s regi möjlighet att undersöka om kroppsorienterad psykoterapi var en lämplig behandling även för personer med utvecklingsstörning, vid konkret bearbetning av upplevda trauman och därmed förbättra personernas psykiska hälsa och sociala anpassning.

Margareta N har skrivit en slutrapport från sitt projekt - "Metodutveckling av psykoterapi med personer med utvecklingsstörning och en sexuellt orienterad problematik". Margareta N fick de allra tyngsta ärendena, såväl förövare som offer, samt de som var både förövare och offer.
6-7 personer erhöll psykoterapi, 5 av dem gick i längre terapier. Alla var utredda av sociala myndigheter. 2 av dem var dömda för sexuella övergrepp, 4 hade utretts av polisen.
Vid kroppsorienterad psykoterapi arbetar Margareta N med gränser och impulskontroll. Det är viktigt att vara tydlig, sätta upp regler för vad man får göra och inte.
Kroppsspråk och synliga kroppsuttryck ger viktig information om klienten (det läggs stor vikt vid andning). Genom att arbeta med kroppsorienterad psykoterapi med människor med utvecklingsstörning kan sinnesupplevelserna bli mer konkreta, tolkningsbara och medvetna. På så sätt ökas förutsättningarna för klienternas förmåga till självobserverande och självkännedom.
En person kan verka helt avstängd från känslor, samtidigt som terapeuten känner sig ledsen. Man ska som terapeut lita på sin intuition, arbeta med överföring och motöverföring: vad är det personen försöker förmedla till mig utan ord? Lämpligt att tolka detta, fråga personen om det är en känsla han/hon känner igen.

Undertexter, signaler går ej fram när man har en utvecklingsstörning och/eller autism.
Man kanske tror att personen förstår mer än vad han/hon egentligen gör. Ordens betydelse är annorlunda för personer med utvecklingsstörning varför det lätt blir missuppfattning.
Många personer med utvecklingsstörning har fler ord i sina ordförråd än vad de förstår. Margareta N tog upp att det är viktigt att man försäkrar sig om att man talar om samma sak. Vad betyder t ex "att ligga med någon" eller att en kvinna "blir fuktig" inför samlag?
Margareta N skriver i sin slutrapport att det kan vara svårt för människor med utvecklingsstörning och en problematik av sexuellt utagerande att sätta sig in i hur andra människor upplever sin situation, att känna empati för andra. Oförmågan till empati är vanlig hos förövare av sexualbrott och det är därför viktigt att utveckla förmågan till medkänsla hos personer som utsätter andra för övergrepp. Om någon är sexuellt intresserad av barn kan man försöka få personen att känna in i barnets situation.
Margareta N anser även att det är viktigt att lära personer med utvecklingsstörning att känna igen sina känslor i stället för att sexualisera allt. Ett sådant sexualiserande kan bero på att man vuxit upp i en gränslös familj vilket medfört felinlärning av sociala mönster.

En person som är storkonsument av porr kan ha mycket bristfälliga kunskaper om sex. Information om sexualitet tas ofta in på ett mycket subtilt sätt, via undertexter m m. Detta sätt att ta in information är svårt om man har en utvecklingsstörning och/eller autismspektrumstörning.
Medicinering kan ges till vissa personer för att minska sexlusten.
Margareta N skriver vidare i sin slutrapport att det är viktigt att personal och anhöriga fungerar som ett jagstöd vid behandlingen. Hon tar bl.a. annat upp betydelsen av att personal och anhöriga hjälper till i motivationsarbetet för att erhålla behandling, att de ställer upp som stöd när det gäller rent praktiska saker (t. ex. att komma till och från terapin). Så - personer med utvecklingsstörning behöver en väl fungerande och motiverad personalgrupp/anhöriga bakom sig för att kunna klara av en psykoterapeutisk behandling och för att undvika onödiga avbrott.

När en verksamhet misstänker olika former av övergrepp och försöker lösa det själva genom t. ex. att offret måste flytta men gärningsmannen får stanna kvar, så kanske det leder till en känsla av ”det är mig det är fel på” hos offret.
När verksamheter gör insatser själva vid misstankar om övergrepp kan det medföra att offret ej får någon möjlighet till upprättelse.
När personal är förövare så blir de avskedade eller omplacerade men kanske offret ej får hjälp.
De slutsatser Margareta N drog utifrån resultaten från projektet var att psykoterapi med inslag av kroppspsykoterapi passar för vissa personer med utvecklingsstörning och att det var mer knutet till personlighetsnivå och vilken form av olika psykologiska försvar som klienten använder än av begåvningsnivå. Det är viktigt att personerna har viss förmåga att härbärgera ångest och andra känslor. Kroppsorienterad psykoterapi förefaller öka möjligheten till kroppskännedom och medvetenhet, bearbetning, förståelse och förändring av sexuellt orienterad problematik hos människor med utvecklingsstörning. Det Margareta N också kom fram till var att det inte var lämpligt med korttidsterapi vid problematik som övergrepp hos personer med utvecklingsstörning.

Det finns ett stort beroende av sin omgivning när man har ett funktionshinder.
Det är viktigt att våga se det man minst vill se.
Margareta N tycker att det vore bra att etablera barnmetoder vid förhör med vuxna personer med utvecklingsstörning.

Tillbaka till index
E-mail: Webmaster   Poms   Poms-Bladet